Partnachravinen – spännande vandring i dramatisk natur

posted in: Tyskland | 0
Facebooktwitter


Efter en dag uppe på Tysklands högsta berg går turen idag till den välkända ravinen Partnachklamm. Det låter äventyrligt men det passar faktiskt hela familjen. Det är en färd på smala gångar längs en dånande fors. Höga bergssidor ramar in den här mäktiga upplevelsen som kan sammanfattas i ett ord, spektakulärt!

 

Som de flesta turistattraktioner finns det ett trick och det är att komma tidigt, gärna precis vid öppning. Det gjorde inte vi. Hela gänget försov sig, snusade sig igenom alarmen. Inte ens Lilja vaknade tidigt utan trynade sött i sin säng. Vi snabbade oss att äta, packa ihop och checka ut. Och när vi säger ”snabba oss”, menar jag cirka 2 timmar innan vi säger adjö till damen i receptionen och tackar för en flaska Kikkoman soya som campingen skickar med som avskedsgåva. Vi kör till Olympiastadion där vinter-OS hölls 1936. Här finns en stor parkering som är helt full eftersom vi kommer vid lunchtid tillsammans med resten av Garmisch-Partenkirchen.

 

Sista biten fram till entrén

Vi hittar en annan parkering en bit bort och är sedan på väg mot målet för dagen. Vi inser att det är en bit att gå fram till entrén och vi vill inte åka häst och vagn. Har man små barn blir det en lång vandring och vi skulle nog ha tagit cyklarna fram till entrén om vi vetat det.

Vi betalar och ger oss in i tunnlarna. Ibland är det alldeles svart. Ibland droppar det vatten från bergväggen och Lilja får sitta under ett regnskydd. Det är mycket folk och trångt på sina ställen. Det är mäktigt att gå och titta ner på det forsande, blågröna vattnet och höra hur det dånar. Det finns ett skyddsräcke men oftast vill jag att barnen ska hålla oss i händerna när vi går genom ravinen.

 

 

När vi kommer igenom ravinen kan man gå vidare för att äta sin matsäck vid älven. Det finns också många vandringsleder att fortsätta på för den som vill. Vi äter vår lunch, barnen leker och sen går vi tillbaka samma väg. Nu är det mindre folk och lättare att gå. Lilja somnar i ryggsäcken.

 

I Olympiastadion där vinter-OS hölls 1936

När vi kommer tillbaka tar vi en titt inne på OS-stadion och sen beger vi oss tiłl husbilen. Vi konstaterar att vi vandrat 1,2 mil! Vi är helt förundrade över att barnen orkade! Så fantastiskt mycket power det är i de där små benen, jag är imponerad. Nöjda och glada åker vi mot Österrike. Zell am See nästa!

Facebooktwitter

Leave a Reply