En dagstur i Rothenburg ob der Tauber

posted in: Tyskland | 0
Facebooktwitter

 

Deutschland! En diffus gränspassage senare och plötsligt viner bilarna förbi på vänster sida. Hatade och älskade Autobahn! Det verkar inte som att det går att undvika denna väg som bitvis är i så dåligt skick att jag blir förundrad över hur sportbilar och långtradare kan dundra på som de gör.

 

Romantiska vägen
Vi har lång väg till Wurzberg som är första staden längs Romantiska vägen som är namnet på den vägsträcka som länkas samman av de gamla, medeltida städer som ligger som ett pärlband längs med vägen. Flera ställplatser har hunnit stänga så vi sover på en rastplats istället. Det roliga är att det står husbilar nästan överallt så vi är i gott sällskap!

 

 

En medeltida pärla
Lite sömndruckna vaknar vi till en tryckande värme, kokar en massa kaffe som vi häller i oss och barnen smaskar i sig Soygurt och flingor. Sen ger vi oss av mot staden Rothenburg ob der Tauber som ligger i Bayern. Det är en medeltida pärla som har anor från 1100-talet men blev en fri riksstad 1247. Detta är staden som inspirerade Walt Disney att göra filmen Pinocchio.

 

 

Den är så mysig att jag trots ett lite lätt surmulet humör skiner som en sol när vi passerar den medeltida stadsmuren och ser alla fantastiskt vackra korsvirkeshus. Det är som att färdas hundratals år tillbaka i tiden!

 

 

Framför det anrika rådhuset.

 

 

Vi stannar och äter glass på ett café. Barnen får varsin Pinocchioglass, riktigt tjusig!

 

 

Med energi i kroppen och sol i sinnet söker vi upp den välkända julaffären Käthe Wohlfahrt. Här säljs både julpynt och julklappar året runt.

 

 

Jag älskar julen! Det spelar ingen roll att det är 29 grader varmt för jag får julstämning när vi går i denna magiska värld.

 

 

De har byggt upp ett helt land med julgranar och hur mycket julsaker som helst. Trots att jag är en luttrad julfanatiker som aldrig får nog av julpynt och julmarknader blir till och med jag lite matt när jag och Rosalie går omkring för att hon ska få välja en liten grej som minne.

Butiken är som en labyrint och till slut, efter att ha valt ut några vackra föremål frågar jag en kvinna i tyrolerdräkt hur jag tar mig ut för att betala. Hon öppnar en grind och släpper ut mig ur kaninhålet jag ramlat ner i. Hand i hand letar jag och Rosalie oss ut, betalar och går ut i julisolen till Hans och Aron. Aron har gjort i blöjan och parkeringstiden håller på att gå ut så vi lämnar medeltiden och beger oss vidare mot Fussen.

 

 

Rothenburg vill jag definitivt återvända till, gärna i december då det är julmarknad!

Facebooktwitter

Leave a Reply